Hiedra

Vilken bra dag. Tycker det är så roligt när jag inte ens klarar av att tänka något positivt. Skit!
Varför kan jag inte vända på det? Varför klarar jag inte av att på något vis ta mig vidare?
Jag blir så sjukt less på mig själv. Vill inte vara med längre. Orkar inte. Varför bli det bakslag precis hela tiden?? Kan jag bara inte få må bra? Vilja leva mitt liv, vara stolt över mig själv och framför alltl ha min egna vilja och mina egna åsikter och stå fast vid dem.
Släpp loss den andra jag. Den som inte brubblar ihjäl sig. Den som inte är överfylld med ångest. Den som inte letar efter varje tänkbart  sätt att bedöva sig själv på.

 

Min syster och svåger har varit förbi mig en stund idag. Hon överlämnade massor med saker till mig och jag är rörd över tiden hon har lagt ner. Fantastiskt! Fina, fina älskade syster!!

När jag har turen att ha DIG i mitt liv så fyller du upp tomrummet av alla de som inte finns.

 

Nu är det dags för mig att ta tag i dagen, göra något som för mig känns bra.

 

GOD JUL OCH JÄVLIGT GRATTIS SPÅ DIN FÖDELSEDAG!!

Vaknade och var redan då på riktigt dåligt humör. Sen retade en annan upp mig så pass att jag började gråta och enbart ville knäa sönder hela hennes ansikte. Smärta. Men duktig som jag är gick jag och sa till personalen istället så att de får prata med henne.
Sen så sa dom att de ska försöka göra så att någon av oss får byta rum. Det var på tiden tycker jag.

Jag vill bara sova bort den här dagen. Jag är ledsen, arg, irriterad, sur, nervös, uppstressad och trött.
Är nervös för att jag har en stark misstanke om att min mamma inte kommer att höra av sig idag. Inte ett endaste ord tror jag kommer att komma. Det håller på att riva upp så många sår i mitt hjärta att jag bara vill kräkas bort det, eller skära bort den inre smärtan.
Jag är ledsen för att en på avdelningen blir utskriven om  två dagar och jag tror inte att vi kommer att höras av så mycket sen. Vilket är tråkigt, jag trivs i dennes sällskap.

Vem försöker jag lura?! Det fungerade så bra som det gjorde för att jag överdoserade min medicin i vansinne.
Hur ska jag någonsin lära mig att leva med mig själv om jag inte kan sköta den biten? Det är ju minst lika dåligt som om jag skulle dricka. JÄVLA!

Åh! Jag blir galen. Allt känns bara så jävla dåligt. Hade precis lagt mig med öronakupunktur. Då kom dom först fittan och levde om så mycket som hon bara kunde, utan att visa någon som helst respekt för mig. Sen kom de där jävla städtanterna och skulle bona golvet. Så i hela 15 min fick jag ligga. Allt går bara fel idag och jag kan inte på något sätt hantera det. Undra om jag ens kommer att orka med besök idag. Jag skulle helst ta min sömnmedicin nu och sova till imorgonbitti. Det skulle vara så otroligt skönt.
Eller åka hem, köpa en vinare och försvinna bort i dimman. Då skulle jag i alla fall må bra på min dag.  Men jag ska in i det sista kämpa emot det. FÖrsöka att uthärda dagen och  hoppas på en bättre morgondag. But it feels like it aint gonna happen. Skjut mig!

Jag vill fly. Inte behöva brottas med mig själv hela tiden. Bara slippa halva mig. Den jobbiga som kommer fram vid minsta lilla motgång. Varför kan inte den försvinna och inte komma fram så ofta som den nu gör.
Hela jag kokar!
Bort, FÖRSVINN!!
Jag vill inte leka med dig mer!!
Så less, så sjukt less.

SKITJÄVLAFITTLIV!

Idag har jag träffat min pyskolog och vi har pratat en hel del runt ilska ohc att jag måste sluta upp med att anpassa mig efter andra. Att jag måste lära mig att säga till när jag  tycker att något är helt fel. Eller när det sårar mig. Att både våga visa ledsamhet, tårar och ilska.
Men det är så svårt. Hur ska jag få ur mig något utan att såra någon annan, utan att göra någon annan arg eller ledsen?  Det går inte. Säger man ifrån så bli någon annan ledsen. Men, är det rätt att det bara ska vara jag som får ta allt?

Mitt huvud sprängs snart. Jag orkar inte tänka mer, jag får det inte att gå ihop. Allt rasar och jag följer med.
Det är som att prova klättra uppför ett berg med sand, eller upp ur en djup grop med sand. För var steg jag  tar så åker man två bakåt, neråt. Kommer jag någonsin att ta mig till toppen? eller ens i närheten?
Åh, ta bort min hjärna, jag orkar inte tänka mer.


Arg. Ilska.